Om lymlar i allmänhet: En liten översikt

Lymmeln är en nyligen upptäckt korsning mellan lämmel och den sedan länge utdöda gnagararten slyngel. Den lever huvudsakligen runt skogstjärnar och är mycket skygg. Till utseendet påminner lymmeln i allt väsentligt om skogslämmeln. Lymlarna är både sällskapliga och intelligenta och uppvisar ett socialt beteende som på många sätt liknar människans. De förökar sig flitigt och är för närvarande inte utrotningshotade. En lymmel har en relativt lång livslängd, inte sällan uppemot fyrtio, femtio år. Detta tros vara ett genetiskt arv från den hemlighetsfulla slyngeln, eftersom smågnagare normalt inte blir mycket mer än några år gamla. Lymlarna kan delas in i tre grupper utifrån färgen på pälsen: bruna, svarta och brunspräckliga. (Det har länge ryktats om att det även skulle finnas vita lymlar, men ännu har ingen sett några.) De bruna (med en mellanbrun päls som liknar skogslämmelns) lever vid mörka tjärnar i trånga gläntor djupt inne i skogarna. De svarta (med svart, ofta ganska blank päls) återfinns vid vattenhål i varmare och torrare trakter i skogarnas randområden. De brunspräckliga (svarta med bruna fläckar i pälsen) lever vid dammar och sjöar i låglänta, gräsbevuxna kustområden. Det bör framhållas att pälsens färg och blankhet är den enda avvikelse som har kunnat fastställas mellan olika lymlar i fysiskt hänseende. Alla andra skillnader måste betraktas som kulturellt betingade. För en utomstående är likheterna mellan alla lymlar slående med tanke på de enorma avstånd som skiljer de olika grupperna åt.

Lymmeln är ett socialt djur som lever tillsammans i stora grupper. Däremot har lymlar som lever i ett samhälle inte mycket kontakt med dem som lever i ett annat. Kontakerna minskar dessutom drastiskt med avståndet. Det har emellertid (tror forskarna idag) i alla tider skett att stora grupper lymlar har brutit upp från ett tjärn och begett sig till andra, inte sällan mycket avlägsna. Så var till exempel fallet med de bruna lymlarna för ett par hundra år sedan. Idag förekommer liknande så kallade ”lymmeltåg” bland svarta lymlar som söker sig till de rikare tjärnarna inne i skogen som bebos av bruna lymlar. Detta har på senare tid lett till en del konflikter mellan de olika grupperna. Icke desto mindre bör framhållas att både arkeologiska och historiska fynd pekar på att bruna, svarta och brunspräckliga lymlar i alla tider har haft både kulturella, politiska och ekonomiska kontakter med varandra.

Lymmeln förefaller jämte människan vara det enda djur som har utvecklat religiösa uppfattningar. Det gudsbegrepp som i gamla tider utvecklades bland de svarta lymlarna, spred sig efterhand även till de bruna så att de båda grupperna idag tror på samma gud. Deras uppfattningar i diverse sakfrågor har emellertid i takt med spridningen utvecklats i olika riktning så att många lymlar i de båda grupperna inte längre förstår att det faktiskt handlar om samma gud. Detta har genom åren skapat en del förvirring som ibland har resulterat i förbittring och våldsyttringar mellan grupperna. De brunspräckliga lymlarna har tack vare sin avskildhet utvecklat ett litet annorlunda system för hanteringen av religiösa spörsmål och andliga behov. De värdebärande idéerna i de olika trossystemen uppvisar emellertid mycket stora likheter med varandra även om antalet gudar i de olika religionerna kan variera. Den mest radikala av dem har inte ens en gud, något som tycks tilltala allt fler också bland andra än brunspräckliga lymlar. Detta är ett resultat av att kontakterna mellan grupperna, även om de fortfarande är ytliga, trots allt har ökat på senare tid.

Om lymlarnas politiska system vet vi inte mycket mer än att skillnaderna mellan de tre grupperna tycks vara stora. (Somliga forskare menar att skillnaderna är överdrivna och att de flesta lymmelsamhällen styrs på ungefär samma sätt. De flesta är emellertid överens om att olikheterna är alldeles för stora för att nonchaleras.) De bruna lymlarna tycks ha utvecklat strukturer där den enskilde lymmeln tillmäts stor formell betydelse för samhällsstyret. Alla lymlar över en viss ålder (i vissa samhällen dock bara nästan alla – de snälla och skötsamma) har med jämna mellanrum rätt att i allmänna val göra sina röster hörda. De flesta är också berättigade att ställa upp i valen för egen del. Proceduren förutsätter dock vanligtvis att lymmeln ifråga ingår i någon av de politiska grupper i vilka lymlarna tycker om att dela upp sig. I dessa val utses en församling som sedan tillsätter det presidium som har det yttersta ansvaret för samhällets skötsel. Församlingen består av ett varierande antal ledamöter från de politiska grupperna beroende på hur många röster dessa erhöll i valet. Den grupp som får mer än hälften av ledamöterna i församlingen kan utse sitt eget presidium med sina egna vänner och företrädare. Detta sker emellertid mycket sällan och i regel tvingas ett antal grupper samarbeta för att kunna tillsätta presidiet. Ledamöterna i församlingen bestämmer också de regler som alla lymlar, också dem i presidiet, måste följa. Men eftersom presidiet har tillsatts av de flesta medlemmarna i församlingen, är det mycket sällan det kommer till konflikt mellan de olika organen. Alltför sällan, enligt vissa lymlar.

De bruna lymlarnas system har efterhand spridit sig även till svarta och brunspräckliga lymlar, även om förekomsten av auktoritära styrelseskick fortfarande är ganska utbredd på sina håll. Flera samhällen med bruna lymlar har fortfarande kvar sin kung som ett minne av den tid när han bestämde allt. (Åtminstone är det populärt att påstå att han gjorde det, även om det inte är alldeles sant.) En sådan kung har emellertid inte längre någon makt. Hans uppgift är bara att se glad ut och resa runt till främmande lymlar vid andra tjärnar och berätta för dem hur snälla och trevliga och dessutom flitiga som lymlarna vid just hans tjärn är. Det får han bra betalt för, vilket understundom retar upp en del andra lymlar hemmavid. Bland svarta och brunspräckliga lymlar finns ännu kungar och liknande som åtminstone ser ut att bestämma allt, men de lär vara på utgående även om de fortfarande tycks vara i stånd att ställa till rejält med bråk när de känner för det. De forskare som anser att skillnaderna mellan lymlarnas politiska system är försumliga lutar sig i allmänhet mot det faktum att de som har mycket i alla tider har bestämt över de som har litet eller inget, och att inget därvidlag har förändrats även om de som bestämmer påstår det. Det finns ett korn av sanning i detta, men utfallet av olika studier kan variera betänkligt beroende på ur vilken infallsvinkel man väljer att tolka föreliggande fakta. Ännu går det inte att skönja någon ände på denna konflikt forskare emellan, och det är inte omöjligt att den kommer att pågå tills solen kommer så nära att vi alla brinner upp.

Lymmeln är ett märkvärdigt djur vars personlighet utmärks av en ständig kamp mellan å ena sidan stor flit, framåtanda, hopp och mycken redlighet, å andra sidan missmod, dödsångest och outsinlig lättja. Detta sätter ofrånkromligen sin prägel på det ekonomiska systemet. Lymlar är i allt väsentligt samlare som lever av bär, kottar, frukter och understundom döda insekter som de finner i närheten av sina samhällen. Några trakter i skogen, på ängarna eller vid havet är rikare på vissa produkter än andra. Detta har i alla tider utgjort grunden för en omfattande handel, både mellan olika samhällen och mellan de olika grupperna av lymlar. De bruna lymlarna exporterar till exempel mycket färska matprodukter medan de importerar byggnadsmaterial och lyxartiklar som väldoftande örter från randområdena. Utbytet sker med hjälp av långa lymmeltåg som rör sig påfallande snabbt över de stora avstånden. Den ekonomiska utvecklingen har i hundratals år varit särskilt gynnsam inne i skogen hos de bruna lymlarna. På senare tid har emellertid många brunspräckliga samhällen vuxit sig så starka att de numer utgör ett hot mot den av bruna lymlar etablerade ekonomiska hegemonin. De svarta lymlarna tycks känna en viss fruktan för att bli ställda vid sidan i denna kamp, även om de onekligen sitter på en del resurser som är livsviktiga för både bruna och brunspräckliga lymlar. Framtiden ser oviss ut för alla samhällen, för alla lymlar, bruna såväl som svarta och brunspräckliga. En sak står emellertid klar för forskaren: den kommer att bli spännande!