Om lymlarna vid Rosenbadet: De som vill bestämma

”ALL MAKT UTGÅR FRÅN SKOCKEN.” Så börjar det dokument som reglerar samlivet mellan lymlarna i Rosenbadet. Litet senare står det att alla lymlar som bor vid Rosenbadet ingår i skocken, och således utgår alltså all makt från alla. Men många lymlar håller inte med om det. Faktum är att de flesta av dem inte tycker att de har någon makt alls när man frågar dem. Så vem har då makten i Rosenbadet? ”All makt utgår från GÖRAN!” har någon ristat med ett vässat tallbarr i strandkanten, bara några svanslängder från den stora jordhyddan vid vattenbrynet där Göran bor – Chefshögen. Och Göran bestämmer visst en hel del i lymlarnas liv. Han bor i den stora hyddan vid vattnet tillsammans med sina kompisar som hjälper honom att bestämma över de andra. De har samma käcka namn som alla lymlar vid Rosenbadet – Tomas, Laila, Carin, Leni, Lena, Leif, Bosse, Ulrika, Tomas (igen), Hans och Barbro. Och så Ibrahim, förstås. Men han är ganska ny i Rosenbadet, och hans föräldrar som kommer från ett vattenhål vid slutet av skogen kände inte till finessen med tvåstaviga namn när de döpte honom. (Om artbeskrivning och geografisk spridning, se ”Om lymlar i allmänhet: En liten översikt”, 9/2 -06.) Göran och hans kompisar i Chefshögen är alla Rosor, det vill säga de tillhör den stora grupp av lymlar som kallar sig Rosorna. Göran har nämligen inte själv tagit sig makten att bestämma över lymlarna vid Rosenbadet. Han har fått den av dem eftersom de har röstat på honom. Och när lymlarna skall välja vem som skall bestämma över dem röstar de alltid på olika grupper. De har nästan alla namn efter blommor, eftersom lymlarna vid Rosenbadet älskar naturen. Rosorna är störst, och de har ganska mycket gemensamt med Nejlikorna och Maskrosorna.

Göran är som sagt Ros, men han kan bara bestämma med hjälp av Nejlikorna och Maskrosorna. Hans kompisar i Chefshögen är emellertid alla Rosor, vilket retar medlemmarna i de andra grupperna som stödjer honom. Bland Görans motståndare har vi de grupper vars blomsternamn står i singularis: Klövern, Blåklinten och Vitsippan. De tycker att den enskilde lymmeln skall få bestämma mer över sitt eget liv, och namnet utgör för dem en viktig grammato-ideologisk markering mot Rosorna och de andra grupperna som de tycker bestämmer alldeles för mycket över medborgarna. Ensam lymmel vet bäst själv, liksom en Klöver, Blåklint eller Vitsippa. Vem kan hitta sanningen i en famn full av Rosor, i en bukett Nejlikor, eller – hemska tanke! – i en skogsäng gömd under otuktade Maskrosor? De lymlar som vet allra bäst på egen hand tycker inte ens om blommor. De tycker förövrigt inte om särskilt mycket av det som har hänt vid Rosenbadet de senaste hundra åren. Därför kallas de helt enkelt Motvallslymlar. Ett passande namn eftersom de har protesterat mot varje förändring av samhället som Göran och hans företrädare har genomfört. Snart är det dags för lymlarna vid Rosenbadet att välja vem som skall bestämma över dem igen, och därför har Motvallslymlarna slagit sig samman med Klövern, Blåklinten occh Vitsippan. Tillsammans hoppas de få flytta in i Chefshögen med sina kompisar istället. Då kommer inte längre all makt att utgå från Göran. Frågan är om någon kommer att utgå från Fredrik…

Motvallslymlarna är den största gruppen av de fyra som inte tycker om Göran. Fredrik är deras ledare. Om lymlarna vid Rosenbadet röstar på honom och de grupper som stödjer honom, kommer han att bestämma tillsammans med sina kompisar. Till skillnad från Göran har han sagt att han har kompisar även i de grupper som stödjer honom och att de skall få vara med och bestämma även om de inte är Motvallslymlar. Många tycker att Fredrik är snäll. Mycket snällare än Göran, i alla fall. Den som tycker mest illa om Göran är Maud. Hon är Klöverns ledare och tycker att allt som Göran gör är fel. Så har det inte alltid varit. En gång i tiden var Göran kompis med Klöverns ledare innan det blev Maud. Då höll Maud faktiskt med Göran. Och det finns fortfarande många i Klövern som gör det. Det skrämmer slag på Maud, som tycker att Fredrik är mycket snällare och vill vara kompis med honom istället. Därför tycker hon att allt som Göran gör är fel, även när det är rätt. En annan som längtar till Chefshögen är Lars. Han är ledare för Blåklinten. Blåklint är en av lymlarnas favoritblommor och därför inte någon särskilt bra symbol för Lars grupp eftersom de aldrig får särskilt många röster. Bortsett då från förra gången när så många lymlar röstade på dem att kompisarna tog slut. Och allt beroende på att Lars började säga helt andra saker än han hade gjort tidigare. Göran hade gärna varit kompis med Lars, men det ville inte Lars och sedan dess kallar Göran honom för pälsvändare. Men det bryr sig Lars inte om, för det är det många som gör.

Det finns faktiskt en Göran till bland de lymlar som vill bestämma över de andra. Åtminstone för tillfället. För Göran, som är ledare för Vitsippan, har en del problem. Bara några stycken lymlar säger att de vill rösta på honom när man frågar dem på gatan. Tills helt nyligen hette Vitsippans ledare Alf. Han hade varit gruppens ledare så länge någon kunde minnas, och alla tyckte om honom, även de som absolut inte höll med honom. Alf var snällast av alla lymlar som ville bestämma över de andra. Han var till och med snällare än Fredrik. Vitsippans lille Göran är säkert också snäll, men inte lika snäll som Fredrik. Och eftersom de tycker nästan samma saker röstar lymlarna hellre på Fredrik än på Göran. De som håller med Göran tycker alla väldigt mycket om gud. (Om gud och religion, se ”Om lymlar i allmänhet: En liten översikt”, 9/2 -06.) Det gör Göran också, och det skrämmer bort många lymlar som inte vill att gud skall vara med och bestämma över dem. Göran försöker säga att han vill bestämma själv, utan gud, men många tror honom inte. Och är det något lymlarna vid Rosenbadet har svårt för så är det sådana som vill bestämma över dem men inte säger sanningen. Stackars Göran, han kanske inte ens får stanna kvar i Dynghögen.

I Dynghögen samlas nämligen representanter för de grupper som lymlarna har röstat på för att bestämma vilka regler som skall gälla i samhället, och som alla lymlar – även Göran (Ros) – måste följa. Det är faktiskt medlemmarna av Dynghögen som bestämmer om Göran och hans kompisar skall få bestämma överhuvudtaget. Därför gäller det för Göran att vara kompis med så många av dem som möjligt. Eftersom mer än hälften av medlemmarna i Dynghögen kommer från Rosorna, Nejlikorna och Maskrosorna får Göran lov att bestämma. Men ibland bråkar Maskrosorna och hotar med att inte längre stödja Göran. Då blir Göran skräckslagen och skäller och gormar på dem. Och så låter han dem bestämma litet tillsammans med honom och så är allt bra igen. Men Maskrosorna har börjat gå sin egen väg. Den senaste tiden har de bestämt en hel del tillsammans med de grupper vars blomsternamn står i singularis, och rent av med Motvallslymlarna, som de annars brukar säga att de avskyr. Då får Göran vackert hålla tand för tunga om han vill stanna kvar i Chefshögen, även om han kokar så att pälsen blir alldeles våt.

Maskrosorna har aldrig velat vara riktigt som de andra grupperna, och därför har de skaffat sig två ledare, Peter och Maria. De kallar sig inte ens för ledare eftersom Maskrosorna inte vill ha några ledare utan tycker att alla skall bestämma allt tillsammans under en stor enbuske på en liten udde i tjärnet. Men alla lymlar som inte är Maskrosor vet att det egentligen är Peter och Maria som bestämmer – ja, det vill säga när de nu kan bestämma sig för något överhuvudtaget. För det är ingen hemlighet att de är litet veliga. Liksom Vitsippans lille Göran riskerar Peter och Maria och de andra i deras grupp att bli utkastade från Dynghögen när alla lymlar har sagt sitt nästa gång. Det gör dem jätterädda och många tror att det är därför de velar så mycket. Andra menar att det kanske vore bättre att bestämma sig för något. Det har Lars gjort. Lars skall inte blandas ihop med den Lars som är ledare för Blåklinten, för till skillnad från honom vägrar Nejlikornas Lars att säga något annat än han alltid har gjort. Och om Lars (Nejlika) åker ut från Dynghögen är det just därför. Lars har nämligen bestämt sig för att tycka och säga saker som nästan ingen annan lymmel tycker. Inte ens de som är med i samma grupp som han. Men det där är ju Lars problem. Och Nejlikornas. Och Görans. Och det gör Göran vansinnig, för han tycker egentligen inte om Lars. Ändå vill han ha hans stöd. Göran tycker nog bättre om Fredrik, men hans stöd, det skulle han aldrig vilja ha. Så kan det gå till i lymlarnas paradis vid det underbara Rosenbadet!