Ambulansen
”Gör plats för Ambulansen, gör plats för Ambulansen!” ropade en liten lymmel som kom springande nedför den stora stigen som ringlade sig från skogsbrynet ända till Dynghögen. En bit bakom honom skymtade bäster David ett stort följe av glada, upprymda lymlar i saktfärdig men utan tvekan målmedveten rörelse. Ambulansen var på gång. Igen. Nya, fräscha, lyckliga – med helt andra idéer och föreställningar om hur livet för lymlarna vid Rosenbadet skulle se ut i framtiden. Maud var där, och Lars förstås, och Göran (Vitsippa), som nu för tiden kunde vara riktigt rolig. Fredrik sprang vid sidan om de andra med svansen i vädret och visade vem som egentligen bestämde. Hans var det finaste rummet i Chefshögen. Hans var Görans rum. Och Ambulansen, det var Rosenbadets räddning. De grupper vars blomsternamn stod i singularis (Klövern, Blåklinten och Vitsippan) hade alltid samarbetat med Motvallslymlarna. De hade åtminstone alltid velat samarbeta med varandra, och någon tid, i någon stund, hade de också lyckats. Men varje tidigare försök till samarbete hade obönhörligen slutat med att allt gick åt skogen. När Göran (Ros) inte längre hade några vettiga argument för att lymlarna vid Rosenbadet skulle rösta på honom kunde han alltid dra till med att han hade räddat Rosenbadet undan det förfall som präglade livet vid tjärnen förra gången grupperna i Ambulansen hade suttit tillsammans i Chefshögen och försökt samarbeta.
Göran (Ros) ville själv gärna bestämma tillsammans med Klövern, liksom han hade gjort när han först flyttade in i Chefshögen efter det att Klövern tillsammans med Blåklinten, Vitsippan och Motvallslymlarna hade kört tjärnen i botten. (Åtminstone enligt Göran och de lymlar som röstade på honom.) Klövern hade emellertid nästan gått under av samarbetet med Rosorna, för vem ville väl rösta på en liten och svag grupp som ändå tyckte likadant som en stor och stark? Men just som det såg som mörkast ut bytte Klövern ledare från Olof (som var jättemycket kompis med Göran) till Maud, och Maud tyckte inte alls om Göran. Hon ville i alla fall inte vara kompis med honom i Chefshögen. Snart stod Maud utanför varje jordhydda i Rosenbadet och pep om hur dum och ogin Göran var mot alla som inte tyckte som han, och som inte ville att han skulle bestämma så mycket själv. Och alla som inte tyckte om att Göran bestämde något överhuvudtaget fick hoppet åter, och rätt vad det var hade Lars och Blåklinten bestämt sig för att tycka något annat än de alltid hade gjort, liksom Motvallslymlarna, och naturligtvis Vitsippan, som aldrig hade tyckt som de andra men heller aldrig velat erkänna det. Och plötsligt tyckte de alla samma sak och bestämde sig för att tillsammans fara runt i hela Rosenbadet och skrika och larma och göra sig lustiga över Göran. De skulle förvisso röra på sig, och de skulle utan tvekan rädda Rosenbadet. Ergo, varför inte kalla sig för Ambulansen?!
Ambulansen var rolig och lättsam, skojfrisk, glad och uppslupen, fräsch och ungdomlig och luktade gott. Göran och Rosorna däremot luktade unket, gammal död råtta, som en ruttnande fisk som fått ligga för länge på stranden. Ambulansen hade viljan, visionerna och lösningarna. Inget var som förr, aldrig mer skulle samarbetet slitas sönder av olösta meningsskiljaktigheter. Vid strategiska tillfällen tog ledarna för Ambulansen ett steg tillbaka och erkände att de visst kunde tycka olika ibland, men att det bara skänkte charm och substans till det politiska livet vid Rosenbadet som alltför länge hade dominerats av konformismen hos Göran och Rosorna. Olikheterna var plötsligt en fördel, inte alls något problem. För till skillnad från sina företrädare framhöll ledarna för de grupper som bildade Ambulansen att de verkligen ville lösa de problem som eventuellt skulle uppstå i framtiden. De menade att de kunde säga så eftersom de redan på förhand vinnlade sig om att vara medvetna om dem. Den som vet var björnfällan ligger behöver inte gå i den, så att säga. (Problemet uppstår möjligen om det bara finns en väg och björnfällan faktiskt ligger mitt i den. Men så långt i förväg ville Ambulansens företrädare aldrig gå några uppdiktade händelser.) ”Gör plats för Ambulansen, gör plats för Ambulansen!” ropade den lille lymmeln längst fram. Bäster David fick syn på Maud som skrattande visade alla sina kritvita gaddar. Och Göran (Vitsippa) som skojade med alla dem som trodde att han var någon helt annan. Och Lars, som faktiskt var någon helt annan än förr men aldrig ville erkänna det. Och förstås Fredrik med svansen i vädret som mest funderade på hur han skulle möblera om i Görans rum i Chefshögen. Det rum som alltså egentligen var hans.
Fredrik tyckte så mycket annorlunda än förr att han inte ens orkade tänka på det. Bättre då att grubbla över inedningsdetaljer. Politiken fanns det andra som kunde sköta. Bäster David vinkade åt honom med nosen när han skyndade förbi. Fredrik viftade med svansen. Han var på väg mot Chefshögen, och Görans rum, och en helt ny bädd av grönaste mossa. ”Men vad skall han göra där?” frågade bäster David plötsligt. ”Samma sak som Göran, förstås!” svarade mäster Muster självklart. ”Men varför det?” undrade bäster David. ”Vore det inte bättre att göra något annat?” Mäster Muster ryggade tillbaka så att han nästan stegrade sig på bakbenen: ”Men kära någon då, vad skulle väl det tjäna till?! Ingen vill väl ha någon att göra något annat än det Göran alltid har gjort!” ”Men varför kan inte Göran fortsätta att göra det då?” envisades bäster David. ”Det var ju ändå han som gjorde det först.” ”Därför”, suckade mäster Muster och sänkte ned framkroppen, ”att lymlarna gärna vill tro att de vill något annat även om de egentligen bara vill samma sak. Om Fredrik flyttar in i Chefshögen och fortsätter att göra samma sak som Göran alltid har gjort, kan lymlarna i alla fall inbilla sig att han gör något annat eftersom det faktiskt inte är Göran som gör det. Förr i tiden ville Fredrik verkligen göra något annat, men då var det ingen som röstade på honom. Nu visar han att han bara vill göra samma sak som Göran fast bättre, och då är det plötsligt många som vill rösta på honom. Så, min vän, fungerar politiken i den bästa av världar.” Mäster Muster sjönk ihop på en liten mosstuva invid vägkanten och kände sig omåttligt nöjd med sig själv. ”Gör plats för Ambulansen!” pep den lille lymmeln i spetsen för följet. Det gick knappt att höra honom längre. Ambulansen hade redan dragit förbi, den var ständigt på väg. Den skulle färdas runt tjärnen till dess att ledarna kunde parkera sig i Chefshögen. Den dagen kom allt närmare, därom var Lars och Maud och Göran (Vitsippa) och Fredrik övertygade. Göran (Ros) däremot hade sannolikt en helt annan uppfattning.
ARKIVET REKOMMENDERAR:
”Om lymlar i allmänhet: En liten översikt.” (Publ. 9/2 -06)
”Om lymlarna vid Rosenbadet: De som vill bestämma.” (Publ. 10/2 -06)
Göran (Ros) ville själv gärna bestämma tillsammans med Klövern, liksom han hade gjort när han först flyttade in i Chefshögen efter det att Klövern tillsammans med Blåklinten, Vitsippan och Motvallslymlarna hade kört tjärnen i botten. (Åtminstone enligt Göran och de lymlar som röstade på honom.) Klövern hade emellertid nästan gått under av samarbetet med Rosorna, för vem ville väl rösta på en liten och svag grupp som ändå tyckte likadant som en stor och stark? Men just som det såg som mörkast ut bytte Klövern ledare från Olof (som var jättemycket kompis med Göran) till Maud, och Maud tyckte inte alls om Göran. Hon ville i alla fall inte vara kompis med honom i Chefshögen. Snart stod Maud utanför varje jordhydda i Rosenbadet och pep om hur dum och ogin Göran var mot alla som inte tyckte som han, och som inte ville att han skulle bestämma så mycket själv. Och alla som inte tyckte om att Göran bestämde något överhuvudtaget fick hoppet åter, och rätt vad det var hade Lars och Blåklinten bestämt sig för att tycka något annat än de alltid hade gjort, liksom Motvallslymlarna, och naturligtvis Vitsippan, som aldrig hade tyckt som de andra men heller aldrig velat erkänna det. Och plötsligt tyckte de alla samma sak och bestämde sig för att tillsammans fara runt i hela Rosenbadet och skrika och larma och göra sig lustiga över Göran. De skulle förvisso röra på sig, och de skulle utan tvekan rädda Rosenbadet. Ergo, varför inte kalla sig för Ambulansen?!
Ambulansen var rolig och lättsam, skojfrisk, glad och uppslupen, fräsch och ungdomlig och luktade gott. Göran och Rosorna däremot luktade unket, gammal död råtta, som en ruttnande fisk som fått ligga för länge på stranden. Ambulansen hade viljan, visionerna och lösningarna. Inget var som förr, aldrig mer skulle samarbetet slitas sönder av olösta meningsskiljaktigheter. Vid strategiska tillfällen tog ledarna för Ambulansen ett steg tillbaka och erkände att de visst kunde tycka olika ibland, men att det bara skänkte charm och substans till det politiska livet vid Rosenbadet som alltför länge hade dominerats av konformismen hos Göran och Rosorna. Olikheterna var plötsligt en fördel, inte alls något problem. För till skillnad från sina företrädare framhöll ledarna för de grupper som bildade Ambulansen att de verkligen ville lösa de problem som eventuellt skulle uppstå i framtiden. De menade att de kunde säga så eftersom de redan på förhand vinnlade sig om att vara medvetna om dem. Den som vet var björnfällan ligger behöver inte gå i den, så att säga. (Problemet uppstår möjligen om det bara finns en väg och björnfällan faktiskt ligger mitt i den. Men så långt i förväg ville Ambulansens företrädare aldrig gå några uppdiktade händelser.) ”Gör plats för Ambulansen, gör plats för Ambulansen!” ropade den lille lymmeln längst fram. Bäster David fick syn på Maud som skrattande visade alla sina kritvita gaddar. Och Göran (Vitsippa) som skojade med alla dem som trodde att han var någon helt annan. Och Lars, som faktiskt var någon helt annan än förr men aldrig ville erkänna det. Och förstås Fredrik med svansen i vädret som mest funderade på hur han skulle möblera om i Görans rum i Chefshögen. Det rum som alltså egentligen var hans.
Fredrik tyckte så mycket annorlunda än förr att han inte ens orkade tänka på det. Bättre då att grubbla över inedningsdetaljer. Politiken fanns det andra som kunde sköta. Bäster David vinkade åt honom med nosen när han skyndade förbi. Fredrik viftade med svansen. Han var på väg mot Chefshögen, och Görans rum, och en helt ny bädd av grönaste mossa. ”Men vad skall han göra där?” frågade bäster David plötsligt. ”Samma sak som Göran, förstås!” svarade mäster Muster självklart. ”Men varför det?” undrade bäster David. ”Vore det inte bättre att göra något annat?” Mäster Muster ryggade tillbaka så att han nästan stegrade sig på bakbenen: ”Men kära någon då, vad skulle väl det tjäna till?! Ingen vill väl ha någon att göra något annat än det Göran alltid har gjort!” ”Men varför kan inte Göran fortsätta att göra det då?” envisades bäster David. ”Det var ju ändå han som gjorde det först.” ”Därför”, suckade mäster Muster och sänkte ned framkroppen, ”att lymlarna gärna vill tro att de vill något annat även om de egentligen bara vill samma sak. Om Fredrik flyttar in i Chefshögen och fortsätter att göra samma sak som Göran alltid har gjort, kan lymlarna i alla fall inbilla sig att han gör något annat eftersom det faktiskt inte är Göran som gör det. Förr i tiden ville Fredrik verkligen göra något annat, men då var det ingen som röstade på honom. Nu visar han att han bara vill göra samma sak som Göran fast bättre, och då är det plötsligt många som vill rösta på honom. Så, min vän, fungerar politiken i den bästa av världar.” Mäster Muster sjönk ihop på en liten mosstuva invid vägkanten och kände sig omåttligt nöjd med sig själv. ”Gör plats för Ambulansen!” pep den lille lymmeln i spetsen för följet. Det gick knappt att höra honom längre. Ambulansen hade redan dragit förbi, den var ständigt på väg. Den skulle färdas runt tjärnen till dess att ledarna kunde parkera sig i Chefshögen. Den dagen kom allt närmare, därom var Lars och Maud och Göran (Vitsippa) och Fredrik övertygade. Göran (Ros) däremot hade sannolikt en helt annan uppfattning.
ARKIVET REKOMMENDERAR:
”Om lymlar i allmänhet: En liten översikt.” (Publ. 9/2 -06)
”Om lymlarna vid Rosenbadet: De som vill bestämma.” (Publ. 10/2 -06)
posted by Uncas Rydén @ 21:33
1 comments
